Inga berättar…:

slutar nu att skriva här:
dels för att jag inte hinner,
dels för att jag inte uppdaterar särskilt ofta (minnet tror jag)
dels för att jag inte orkar,
och
dels för att jag tycker att om man vill veta något om min numera, kan man bara fråga.

Jag har ju börjat en ny epok i mitt liv, som sjuksköterska och ska väl ha bättre saker för mig än att sitta framför en dator. Tveksamt hur det kommer sluta dock…

INGA LISA

Otroligt vad mycket pengar det går åt när man ska avsluta något. Inte nog med att man ska köpa in en massa till sig själv (nya kläder etc.) utan också betala för att kunna vara med på avslutningar, “sista festen med gänget”, grejer till en som sjuksköterska: ex namnskylt 125:-, brosch 250:- (båda redan införskaffade), sjuksköterskeklocka ca 300:-, legitimation 600:- m.m.
Det är ju inte så att man som student har mycket pengar, speciellt inte när man lever endast på bidrag och inte tar studielån. Men å andra sidan är det värt det, eller?

Hur mycket kommer man komma ihåg sen? Vad är det som man kommer tycka var viktigt? Legitimationen, såklart, men allt annat runt omkring? Dessutom alla dessa blanketter! Det är för examensbevis (två stycken faktiskt), legitimation, legitimation i annat land (om man nu väljer att jobba där), anställningsavtal, osv. Pappren tar aldrig slut…!

Fast, just nu ska jag bara fokusera på att det är mindre än en vecka kvar till jag kan kalla mig sjuksköterska!
jippi för mig!

Det är bra, att man på sin födelsedag har tid att uppdatera lite.

Annars har jag fullt upp. Jag förstår inte hur jag lyckats boka upp alla dagar fram till mitten av augusti? Det är jobb hit och jobb dit, “resa dit”, “göra det”, “vara där”, läger, kurser, konserter och jag vet inte vad. Det är i och för sig kul att man har mycket att göra, få känna att man lever. Men nån måtta måste det väl ändå finnas? Om jag fortsätter såhär för länge kommer jag gå in i väggen…

Bara några veckor kvar till examen, det känns jättenervöst!!! Det ska bli så SKÖNT att äntligen bli klar, och ändå så vet man ju inte vad som väntar (även om jag har kan gissa mig till det). Just nu håller jag på med de sista grejerna innan examen. Fyller i examensbevisansökan, legimationsansökan, anställningspapper, köper sjuksköterskebrosch, funderar på menyn till min mottagning jag ska ha den 4/6 efter broschutdelningen, m.m.
Vill ni komma på broschutdelningen eller mottagning är det bara att höra av sig. Broschutelningen börjar ca 12.00 på Stocketitt på Frösön, sen bär det av hem till mig för lite gott att tugga i sig.

Jobba i Umeå i sommar, på geriatriken på NUS (Norrlands UnviersitetsSjukhus), det är vad som är på gång. Ja, och så jobba som konfirmationsledare i Vålådalen. Alla frågar en vad jag ska göra efter jag gått ut, en visserligen rättfärdigad fråga, men jag är urled på den. Då vet ni det. Inga fler behöver fråga.

Har haft fullt upp de senaste veckorna. Det har varit för hektiskt att göra något annat än plugga och planera sin framtid. Jag kan inte fatta att tiden går så fort. Annars brukar man vara ganska duktig på att balansera praktiken med “verkligheten” så att säga.

Jag har dessutom varit i Vålådalen på ledarläger inför den samiska konfirnationen som jag ska vara ledare på i juni. Det var kul att få träffa alla och man fick en lite större inblick i vad som förväntas av en. Men jag kan inte säga att kommer tjäna storkovan precis. Men jag ser det som att mitt sociala nätverk kommer att bli större och man vet aldrig när man kan få användning av ett sådant.

C-uppsatsen är inlämnad!
usch och fy, det är nervöst hur det kommer gå. Ändå är jag ganska säker på att vårt arbete inte var skitdåligt, så förhoppningsvis blir vi i alla fall godkända.
Just nu ska vi sitta och bedömma nån annans C-uppsats. Det är då man inser vad man missat eller vad den andra C-uppsatsen inte har tänkt på. Det är ju så lätt att man blir insnöad i sitt eget ämne att vissa saker känns självklara, medan läsarna inte förstår vad som menas.

Men snart är det påsk! Det ska bli skönt att några dagar ledigt mellan kurserna. Då blir det förhoppningsvis lite skidåkning och annat roligt. Bara det fina vädret håller i sig. Det är oförskämt bra väder ute. Det är som om vädergudarna vill reta en för att man inte kan vara utomhus just då. För sen på helgerna, då är det mulet och blåsigt

Har kanske jobb i Umeå i sommar, men inget är riktigt säkert än. Jag väntar på svar från dem på vilken avdelning de kan tänkas vilja ha mig. Om de bara ringer tillbaka vill säga. Hoppas, hoppas.

Var på en liten miniturné med Östersunds Orkesterförening, Palmcrantzskolan och Nord-Österdal vg skole här i Östersund och till Tynset, Norge. Temat var rockBArock och man kan lugnt säga att det rockade. Två konserter i Östersund och två i Tynset där den sista konserten var den med mest energi från kören, gjorde att man inte kunde vara annat än nöjd. Det märkets på sista konserten att det var “the grand finale”. Alla hämningar släpptes och kören improviserade gemensam koreografi till bristningsgränsen. Det blev t o m ett extranummer på extranumret!
Maten vi fick i Norge var dock under all kritik. Frukost i Norge innebär oftast mackor till tusen, och för oss stackars fil/gröt/müsli-älskande var det ingen höjdare. Inte heller var måltiderna regelbundna och de vegetarianer som fanns med svalt ganska bra eftersom det inte fanns någon mat för dem, ens på morgonen.
Men en sak man inte kan klaga på är inackorderingen. Sist jag var i Tynset var under gymnasietiden då vi gjorde Mozarts Requiem tillsammans med Nord-Österdal vg. Lägg därtill på x antal orkesterresor så kan man säga att jag är van att sova i skolor på liggunderlag. Men så var det inte nu. Ungdomarna bodde på skola, javisst men orkestern fick bo i jättefina campingstugor. Det var som en i orkestern sa till mig när jag kommeterade att jag trodde vi skulle bo på skolan “du är vuxen nu”. Definitivt en av fördelarna med att vara vuxen, trycker jag. Inte för att det är hemskt att sova i skolor, det kan vara jättemysigt, men man sover inte så gott när man ligger inomhus på liggunderlag. Inte jag i alla fall.

I helgen har jag varit i Åre under Världcup-finalen i alpint för att arbeta som volontär. Egentligen hade jag först anmält mig till morgonpatrullen, som brukar börja ca 05.00 på MORGONEN. Jag hade dock turen att det fanns för lite portdomare så att jag fick jobba på DAGEN med att stå inne i pisten och titta på när åkarna åkte förbi och kolla om de passerade mellan portarna jag hade fått tilldelade. Det var strålande väder så man stod där i solen och njöt. För att göra saken ännu bättre lyckades jag båda dagarna få såna ställen där andra människor stod, såsom tränare och jurymedlemmar. Jag lärde mig exempelvis mycket av att stå bredvid han som var chef för hela tävlingen i år när han pratade med säkerhetsansvarige från F I S.

Allt som allt en lyckad helg helt enkelt.

Jag var på konsert förra torsdagen. Det var Linda Gail Lewis som spelade (Jerry Lee Lewis yngre syster). Det var musik som var typisk när och där hon växte upp, i Louisiana på 50- och 60-talet. Konserten var bra, även om det kanske inte var min musiksmak. Jag råkade bara hamna där på ett bananskal eftersom jag dansar Lindy Hop och några som var på träningen skulle dit och undrade om jag skulle med. Jag tackade mest ja för att få skjuts en bit men väl där tänkte jag varför inte. Jag ångrade inte beslutet. Roligast var dock en annan som också kom med av en slump. Hon trodde att det var systern till en av de som dansar i vår förening som skulle sjunga och blev alltså glatt överaskad när hon insåg hur det egentligen låg till. Hon gick omkring och fånlog hela kvällen =)

Deesutom håller jag på med praktik på Klinisk UtbildningsAvdelning (KUA), som håller på med ortoped-rehab patienter. Där får man vara i två veckor och känna på hur det kanske är att vara sjuksköterska eftersom man får planera vården av patienterna själv och så. Det är ganska bra att få igång tankeverksamheten så att man kan det innan man kommer ut som syrra.

Som om inte det vore nog är jag också volontär i Åre inför och under världscupfinalen i alpint som går av stapeln nu till veckan. Idag har jag för det som är insatt i hur det går till på sådana tillställningar satt C-nät, B-nät och ruschat i störtloppet hela dagen. Ruscha gjorde jag inte så mycket dock. Där är det stelhårt eftersom de har balkat (sprutat ner vatten i snön så att det ska bli i princip is) och jag har inte så skarpa kanter på mina skidor. Men mest förnedrande, i alla fall för mig själv, är att jag inte har några benmuskler. Jag är som värsta gamlingen som ska ta mig nerför uppåkta pisten. Rädd för at ramla eftersom benen kan vika sig… Mitt självförtroende fick sig definitivt en törn på den fronten.

Jag har inte så många läsare.. mest för att jag inte uppdaterar så ofta tror jag, men då får jag väl skriva för mig själv. Det är lika bra det, för ajg har upptäckt att minne har blivit mycket försämrat, i alla fall på den delen som inte hör skolan till. Det är ju nästan pinsamt att vara social nuförtiden för det finns bara ett visst antal “va? eller jag vet inte/minns inte” man kan säga till folk innan de börjar titta konstigt på en. Så det här blir väl lite som en minnesdagbok också, antar jag.

Sitter och håller på med ett vattengymnastik-program som jag egentligen skulle ha gjort för 6v (!) sedan. Men har man ingen inspiration är det svårt..Först ska man hitta musik som passar, sen ska man analysera musiken för att se om det faktiskt passar till rörelser, rytm mm.. men svårast är faktiskt att komma på rörelser. det blir så enformigt att göra samma saker om och om igen.. Det är nog mest därför jag knorrar…

Uppdatering av den här bloggen går väl sådär… Enda ursäkten jag har är att jag glömmer bort den eftersom jag alltid håller på med så mycket annat hela tiden.

Anyway…  

Man blir så konstigt insnöad när man håller på med samma sak dag efter dag. Just nu är jag inne i den vetenskapliga forskarvärlden och det är väl skönt å ena sidan men å andra sidan…
Dessutom har jag en motivationsdal just nu, så det sker inte så mycket med skrivandet även om jag är inne i världen. Förmodligen för att jag har kommit till den första verkliga uppförsbacken och inte riktigt varför jag ska ta mig uppför den. Att skriva en metod i ens C-uppsats om hur man har gjort för att komma fram till det resultat man presenterar i resultatet är viktigt, det fattar jag för att andra ska kunna göra samma sak, men känns så meningslöst på nåt sätt.

Dessutom har jag en hel massa andra saker att pyssla med som jag heller inte har någon lust att göra så jag gör de lite mindre viktiga sakerna istället.

Jag hade en CS:are (se tidigare inlägg för förklaring) som var från Chile. Han for igår morse. jag har alltid tyckt att CS:are är trevligt folk, och han var trevlig, men eftersom jag är så van att bo ensam så märktes det av att man hade en extra person i hemmet. Det var lite som att ha en inneboende eller sambo eller vad man nu kallar det. Det positiva var att jag inte behövde laga mat i en vecka när jag kom hem och att disken alltid var gjord. Det negativa var väl att han inte riktigt hade lärts sig att inte sprida ut sig i köket. Jag har hittat matfläckar och deg (han bakade bröd hos mig) på de mest konstiga ställen i köket… och i vardagsrummet. Hmm… man kan väl inte få allt antar jag.